Första sittningen avklarad, pallade inte mer än 4 timmar. Smärta på en helt ny härligt snuskigt nivå. 

Reflektioner över ens eget liv, hur man ser på sig själv som människa och det man dragit lärdom av genom livet, minnen och stunder, stundtals kaos och stundtals genom gående enkel lycka. Vad vi än väljer att bli så finns det alltid om men och varför, hinder som sätter käppar i ens hjul och någon som knuffar en i ryggen framåt. Som människa är jag blott enkel i mitt sätt att vara människa, enkla tankar och känslor som visar sig oavsett om det är bakom fallen ridå eller i ett konstlat skådespel framför en bländad publik. Jag är den jag är, perfekt på mitt sätt och en i mängden för dig. Tänker tillbaka i livet och lägger det mesta i fack, arkiverar och försöker förstå när allt placeras i en perfekt bokstavsordning, ord ord och tankar, händelser och stunder man sammanfattar och lägger undan i sin egen minnesbank. 

Jag tänker mycket på människor jag valt att passera i mitt liv utan större ansträngning och sen tänker jag ännu mer på människor jag tvingats passera utan större ansträngning för att jag blev tvingad till det, människor som tydligt satt spår i mig på ett eller ett annat sätt, packåsnor, strippor, manliga svin, män som hatar män, män som älskar män, kvinnor som hatar män, kvinnor som älskar kvinnor, människor som älskar människor och människor som hatar människor, alla har vi möt alla sorters under våran enkelspåriga väg genom livet, kanske är vi våghalsiga mellan varven och väljer en snabb avikelse, hånglar upp någon i samma kön på fyllan, köper något som inte är likt en, reser, ser sig omkring eller bara som jag sitter vaken om nätterna och skriver milslånga böcker i mitt sinne, inte för någon att läsa någonsin, för vem vill egentligen läsa mina små privata tankar om det som händer utanför min hud, en värld och min värld. 

Här sitter jag och tänker på livet igen i min nybyggda lägenhet, kök för en halv miljon och en vy mot en stor stad, jag borde vara lycklig med alla mina materialistiska ting och en hjärta som slår i lungan ro då solen sänker sig bakom min rygg, men jag gråter ändå.. Dom säger att allt går inte att köpa för pengar och den dagen har verkligen kommit då jag insett att jag kommer aldrig kunna köpa min egen tro på vem jag är för pengar. 

Dåligt uppdaterande från min sida här, har haft tid att skriva men ingen motivering då hjärnan varit för full med nya intryck av den nya staden och de nya människorna.. 2 flytter på 3 månader, men nu bor jag nybyggt med stora glasdörrar istället för fönster i alla rum, för perfekt ljusinsläpp, allt är verkligen helt nytt här och jag trivs.. har en glasvägg i sovrummet ut mot staden göteborg och ligger där för det mesta med en öl i näven och bara njuter. Människor är sig själva och trevliga, öppna och inte rädda alls för nya kontakter, som härom dagen så cyklade det en helt främmande person fram till mig och började små snacka medans vi gick mot stan, bara en sån sak att en främmande person stannar och gör en sällskap när vi ändå ska åt samma håll. Jobbet går bra och ölen är billig. Tatueringsstudiosar finns det i varje gatuhörn likaså tatuerade människor.. Ville bara säga att jag är väldigt nöjd med allt nu, dock saknar jag min familj och mina vänner sjukt mycket.. men men. Skål.

Från en dubbelsäng ut över stan vilar jag min blick

Sessan trivs lika som mig.. 

Ut mot centrum i Göteborg från en helt nybyggd lägenhet. 

Helt plötsligt så faller bitarna på plats, imorgon kommer Sessan hem igen, lille bror kommer och hälsar på, store bror är redan här nere i Göteborg och The sounds inviger helgen på trägårn imorgon, sen en helg med en liten del av familjen men ändå underbart, kanske lite bättre än så... helt otroligt.